Erik Bergstrand

Erik Bergstrand (1904-1987) var en svensk fysiker och uppfinnare. Erik Bergstrand kom från en familj av forskare. Hans farfar var Carl E. Bergstrand, lantbrukskemist, geolog och författare. Hans far var Östen Bergstrand, professor i astronomi vid Uppsala universitet. Erik Bergstrand växte upp i Uppsala och influerades mycket av sin fars intresse för astronomi. Han var dessutom mycket intresserad av radioteknik och konstruerade radioapparater.

Erik Bergstrand studerade fysik och 1939 började han arbeta som geodet (det vill säga en person som tar fram kartor, mäter avstånd och bestämmer olika ställens position på jordens yta och deras höjd över havet) på Rikets allmänna kartverk.

Arbetet fick Bergstrand att börja fundera kring ett nytt sorts instrument som kunde mäta avstånd med hjälp av ljussignaler. Det gällde bara att kunna ljusets exakta hastighet. För att åstadkomma detta kom Erik Bergstrand till Nobelinstitutet för fysik i Stockholm och arbetade tillsammans med nobelpristagaren Manne Siegbahn. Där byggde Bergstrand den första versionen av sin geodimeter, med två mottagare för ljus- och radiosignaler. Han utvecklade den vidare och konstruerade en apparat med en enda mottagare. För att mäta avstånd mellan två punkter använde man mottagaren och en spegel. De första mätningarna gjordes 1947 och året därpå publicerade Bergstrand sina fynd om ljusets hastighet. Geodimetern demonstrerades på en internationell konferens i Oslo samma år. Tre år senare visades den upp på en internationell utställning i Bryssel. Företaget AGA köpte tillverkningsrättigheterna. Ingenjören Ragnar Schöldström som arbetade på AGA förbättrade Erik Bergstrands apparat ytterligare och geodimetern började tillverkas i större skala under 1950-talet.

Geodimetern används än idag inom framställning av kartor, vid byggprojekt och inom andra områden som kräver exakta avståndsmätningar.

Alexandra Selivanova