Ericsson i Ryssland

Lars Magnus Ericsson började leverera telefonväxlar till Ryssland i slutet av 1800-talet. Den första telefonväxeln installerades i Kiev 1893 och följdes av Kharkov (1896), Rostov (1897) samt Riga, Kazan och Tbilisi (1900).

När Henrik T Cedergrens Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag började tillverka egna telefoner och telefonväxlar 1896 förlorade LM Ericsson & Co en av sina största kunder. Även Telegrafverket började konkurrera med Ericssons företag. Lars Magnus Ericsson vände sig då mot den snabbt växande ryska telefonmarknaden. Året efter öppnade han en verkstad i Sankt Petersburg där telefoner och telefonväxlar byggdes av delar levererade från Ericssons verkstad i Stockholm. Under de första fyra åren konstruerade man 12 000 telefonapparater. Vid sekelskiftet flyttades verkstaden till en nybyggd fabrik på Sampsonievskij Prospekt i Sankt Petersburg där man började med egen tillverkning. Det var Lars Magnus Ericssons första fabrik i utlandet. Verksamheten leddes av Erik Sandberg och växte snabbt. Nikolaj II, den siste ryske tsaren, hade en av Ericssons telefonapparater som var specialtillverkad på fabriken i Sankt Petersburg. 1917 hade fabriken i Sankt Petersburg 3500 anställda, dubbelt så många som på Ericssons huvudfabrik i Stockholm.

Den hårda konkurrensen i Sverige gjorde att Lars Magnus Ericsson under en period funderade på att flytta huvudkontoret och hela verksamheten till Sankt Petersburg. De som sökte jobb på företaget fick ofta frågan om de kunde tänka sig att flytta till Ryssland. Men dessa planer blev aldrig av. Henrik T Cedergren fick uppdraget att leverera telefonutrustning till Moskva och Warszawa och insåg att hans fabrik inte skulle klara av att tillgodose den ryska och polska marknadens behov. L.M. Ericsson och Henrik T Cedergren började samarbeta igen och då fanns det inte längre något behov av att flytta till Ryssland. Men Ericsson var väldigt nära att bli Эрикссон!

Snart efter att Lars Magnus Ericsson lämnat företaget ombildades fabriken i Sankt Petersburg till Svensk – Dansk - Ryska Telefonaktiebolaget. Det var inte bara de låga priserna som gjorde att företaget fortsatte med sina framgångar på den ryska marknaden. Nikolaj II:s mor kom nämligen från Danmark…

Telefonfabriken nationaliserades efter den ryska revolutionen 1917. Ericsson försökte få någon form av ersättning från Sovjetunionen (man förlorade nästan 60 miljoner kronor), men fick till slut ge upp. Ericsson fortsatte ändå att leverera telefonutrustning till Sovjetunionen under 1920-, 30- och 50-talen. Efter Sovjetunionens upplösning inledde Ericsson ett mycket tätt samarbete med Ryssland.

Alexandra Selivanova