Blixtlåset

Alla vet vad ett blixtlås är för någonting. Det består av en löpare som dras mellan två rader av häktor för att öppna och sluta det. Det är bekvämt och de flesta av oss har flera klädesplagg med blixtlås.

Det var amerikanen Elias Howe som var först med att ta patent på ett blixtlås 1851. I det första blixtlåset syddes häktorna fast i tyget en i taget och det gjordes för hand. 40 år senare tog en annan amerikan, Whitcomb L. Judson, patent på ett blixtlås som anses vara föregångare till dagens blixtlås. Idén föddes när en av hans vänner blev stel i ryggen och fick problem med att snöra upp skorna. Judsons blixtlås kallades för ”spännet utan hakar” och användes främst i skor och stövlar med långa skaft. I praktiken fungerade inte blixtlåset som det skulle och ansågs vara opraktiskt.

Blixlås av Sundbäcks konstruktion för postsäckar. Tillverkat av P.A. Aronson. TM 13753. Foto: Anna Gerdén.

Det var två svenskamerikaner, Peter A. Aronsson och Gideon Sundbäck, som förbättrade blixtlåset. Gideon Sundbäck tog patent på sin konstruktion 1913. Sundbäcks blixtlås hade små häktor, till skillnad från sina föregångare. Den största förbättringen var att häktorna klämdes fast i två tygband som sedan kunde sys fast i kläderna med symaskin. Det nya blixtlåset lanserades med orden ”Opening like a smile, closing like a line drawn on water – Öppnar sig som ett leende, slutar sig som ett streck draget i vatten”. Amerikanska soldater gjorde Sundbäcks "lightning fastner", det vill säga blixtlås, populär under Första världskriget eftersom det användes i sovsäckar, flygvästar och overaller. Det var då försäljningen tog fart.
I Sverige startade tillverkningen av blixtlås 1931, vid Gusums Bruk i Östergötland.

Alexandra Selivanova

Mer information om blixtlåset och dess uppfinnare finns i Tekniska museets bibliotek:

Sven Sköldberg. Till blixtlåsets historia. Daedalus Stockholm 1940, s. 84-98.