Blåslampan

Blåslampan, eller lödlampan som den också kallas, är en uppvärmningsapparat med en riktad värmestråle. Lampan kräver flytande bränsle, exempelvis fotogen.

Carl Richard Nyberg (som för övrigt även försökte konstruera ett fungerade flygplan) uppfann blåslampan. I slutet av 1800-talet arbetade Carl Richard Nyberg på J. Erikssons Mekaniska Verkstad i Stockholm. Där tillverkades bland annat gasoljekök. Dessa kunde inte regleras, var känsliga för tryck och kunde bli farliga. Detta gav Nyberg idén till blåslampan.

Blåslampan hade en skål som omgav ett rör som ledde till brännaren. Sprit hälldes i skålen och antändes, vilket gjorde att fotogen eller sprit i lampans behållare förgasades när de strömmade ut ur lampan. Lampan var en bra värmekälla som brann med en koncentrerad och mycket het låga. Nyberg ville även minska risken för explosioner. Därför hade blåslampan ett stift som var fastlött vid dess inåtböjda botten och en konisk spets som stack ut genom lampans lock. Om trycket i lampan blev för stort så att bottnen trycktes ner skulle stiftet dras ner och fungera som säkerhetsventil som minskade trycket.

1881 tog Carl Richard Nyberg patent på sin blåslampa som snabbt blev väldigt populär. Han började tillverka och sälja sina lampor själv. Fem år senare fick han kontakt med grosshandlaren Max Sievert som tog över försäljningen. Blåslampan blev en ännu större succé och Carl Richard Nyberg blev rik på sin uppfinning.

Alexandra Selivanova