Radiolyssnandet i Sverige

Männen och radion

Radion krävde en del experimenterande för att man överhuvudtaget skulle kunna lyssna. Under början av 1900-talet var det ofta männen som både byggde radiomottagarna och ordnade så att familjen kunde lyssna. Kvinnor såg sig sällan ha tid att sätta sig ner och lyssna, och deras intresse var mindre än männens. Radion var en del av teknikens värld som vid den här tiden var mannens värld.

Ett kollektivt nöje

Det var en högtidlig tillställning då man samlade familjen runt radion och tog på sig hörlurarna. Efter en stunds knaster kunde man med god tur höra röster. Radion kom att bli ett nytt kollektivt nöje i de svenska hemmen och det blev vanligt att lyssna på radio tillsammans med vänner, grannar och i studiecirklar.

Radion var dyr

Att äga en radio var ingen självklarhet för många svenskar vid den här tiden. En rörmottagare kunde kosta 500 kronor på 1930-talet, vilket motsvarade tre månadslöner för de flesta. En kristallmottagare kostade 25 kronor. Men på flera platser i landet fanns det radioklubbar där man samlades i offentliga lokaler och lyssnade på radioprogram tillsammans.

Ett gemensamt rum

I de välbärgade hemmen gjorde radion finrummet till både ett gemensamt rum och en samlingsplats för hela familjen. På landsbygden var köket hemmets samlingsplats och det var där radion fick sin plats. När det svenska riksprogrammets sändningar var slut för dagen och skymningen fallit kunde man ratta in någon utländsk station. Lång- och mellanvågen hördes bäst nattetid, medan kortvågen hördes bäst då det var ljust.

Radiolyssnaren

På 1920-talet innehöll programtidningen Radiolyssnaren dagliga programtablåer från hela Europa. Vid den här tiden var det inte många som hade goda kunskaper i främmande språk, eftersom ytterst få gått mer än sex års folkskola. Men för dem som behärskade flera språk öppnades ett fönster mot världen. Ibland kunde man även följa språkkurser via radion.

Utlandslyssning

1944 gjordes en gallupundersökning där det framgick att 88 % av lyssnarna hade radiomottagare som kunde ta in utländska stationer och att 38 % ofta lyssnade till utlandet. Mest sökte man sig ut i etern på måfå och det som lyssnarna oftast intresserade sig för var lättare musik och nyheter.

Nyhetsförmedlingen

Under andra världskriget blev utländska nyhetssändningar ett komplement till de svenska sändningarna. Sverige bedrev en neutralitetspolitik och Tidningarnas Telegrambyrå (TT) som stod under myndigheternas inflytande var ensam om att sända nyheter i landet. Även de svenska väderleksrapporterna var sparsamma under kriget för att de inte skulle kunna utnyttjas av de krigförande. De utländska sändningarna blev då viktiga eftersom de förmedlade andra länders perspektiv på världshändelserna.

Förändrat radiolyssnande

På 1950-talet förändrades radiolyssnandet när konkurrensen från tv gjorde sig gällande. Att lyssna på radion tillsammans i familjen var fortfarande vanligt, men allt fler familjer hade skaffat sig två radiomottagare. En annan förändring var att kvinnor och barn lyssnade dels mer, dels mer aktivt på radio i takt med att utbudet anpassades till en bredare publik. Under 1940-och 50-talen blev det populärt bland svenska ungdomar att under nattimmarna söka sig ut i etern och lyssna på modern musik från utländska stationer.

Musik i etern

Storbandsmusiken och speciellt jazzen blev populära på 1930- och 40-talen och det var via radion den nya moderna musiken spreds. På 1950-talet var det en annan populärmusikgenre som bredde ut sig från USA, med artister som Frank Sinatra och Bing Crosby och mot slutet av decenniet med Elvis Presley och rock n' rollen.

På kvällar och nätter sökte ungdomar upp utländska kanaler på mellanvågsnätet för att lyssna på musik. I slutet av 1920-talet väckte jazzen en förskräckelse hos radiolyssnarna. Men under de följande decennierna kom den att signalera det moderna. Under sena kvällar och nätter satt man i mörkret och rattade in stationer som Hilversum, Luxembourg eller någon av de amerikanska storsändarna för att lyssna på modern dansmusik och jazz. Radio AFN och Radio BFN var två andra stationer som under andra världskriget underhöll de allierades soldater i Europa med musik från USA och Storbritannien.

Duke Ellington med orkester. Ur broschyr för Centrum radio, 1940.

Nya mottagare

Under 1950-talet fanns det inte längre bara stora radiomottagare på marknaden utan även små bärbara mottagare. Detta gjorde att det blev vanligt att lyssna på radio på resande fot och radion kunde följa med på både tältsemestern, bilresan och badstranden. På 1950-talet blev det också vanligt att ha flera mottagare i hemmen, ofta en i köket och en i finrummet.