Kakelugnen

I Vetenskapskademiens handlingar finns flera artiklar om hur man skulle kunna gå tillväga för att spara på skogen, bl a finns förslag om hur kakelugnar skulle kunna göras effektivare genom alternativa utformningar av rökgångarna.

Bilden ovan visar en av många kakelugnsritningar utförda av Carl Johan Cronstedt i museets stora ritningssamling. Carl Johan Cronstedt (1709-1777) var greve, arkitekt och ämbetsman och hade varit elev till Christopher Polhem vid Stjernsund i slutet av 1720-talet.

Han skrev följande: "Alla föregående Inventioner af eldstäder, ehuru väl i et och annat skiljaktige, äro likväl grundade på enahanda principe, som är, at medelst elds och röks ledande flera omvägar, profitera af all möjlig värma, innan den samma slipper ut i fria luften.

Tillsammans med friherren, arméofficeren och jordbruksreformatorn Fabian Wrede (1724-1795) presenterade Cronstedt år 1767 den kakelugnskonstruktion med förlängda rökgångar som sen snabbt spreds i landet. Den förbrukade mindre mängd ved eftersom värmen från elden bevarades genom att den cirkulerade i rökgångarna och värmde kakelugnens utsidor.

Tekniska museets exemplar av den sällsynta boken Beskrifning på ny inrättning av kakelugnar til weds besparning som Cronstedt publicerade år 1767 har ägts av en annan jordbruksreformator: Carl Otto von Segebaden. Han verkade länge på Gotland som landshövding och arbetade då för att förbättra metoderna inom jord- och skogsbruket. Carl Otto von Segebaden (1718-1795) var, förutom ämbetsman, också officer, och tillhörde liksom Cronstedt och Wrede, den upplysta elit som på 1700-talet arbetade för att modernisera Sverige.

I den så kallade Kungliga Modellkammaren på Tekniska museet har många kakelugnsmodeller konstruerade efter Cronstedts ritningar bevarats.

"Kakelugnsboken" utgavs i en andra (reviderad) upplaga 1775 under delvis annan titel.