
Talmaskin från 1934. Foto: Tekniska museets arkiv.
"Klockan 12 på nyårsnatten skall samtliga ur på järnvägsstationer och telegrafstationer ställas om efter en tidssignal, telegrafiskt erhållen från Stockholms Observatorium."
Anvisning till medborgarna i Tidning för Falu län och Stad.
Natten mot den 1 januari 1879 infördes en ny tid i Sverige. Tiden ändrades från soltid som var olika för varje plats till svensk standardtid gemensam för hela landet. Den nya tidens införande blev en konsekvens av ett samhälle i stark förändring med industrialism och snabba kommunikationer. Man kunde färdas långa sträckor på mycket kort tid men då varje plats hade sin egen tid baserad på soltid uppstod snart problem. Avgångsplatsens tid kom i otakt med ankomstplatsens tid.
Svårare var det med järnvägstrafiken. Praktiskt löstes det genom att sträckan fick sin egen tid styrd efter huvudstationens tid. På en del större stationer fanns klockor med två minutvisare, en som visade lokaltid och en som visade järnvägstid. Inför omställningen 1879 fick telegraf- och järnvägsstationerna en nyckelroll då de skulle stå för distributionen av den nya tiden. 1800-talets nya kommunikationer, telegrafen och järnvägen, krävde exakta tidsangivelser. För telegrafens del var det enkelt då det enbart var meddelandet som färdades.
Varje måndagsmorgon mellan 08.18 och 08.20 sände Observatoriet ut elektriska signaler på telegrafledningarna till stationerna. Tidssignalen sändes ut i tre omgångar. De första två användes för att kontrollera hur mycket telegrafstationens ur hade dragit sig. Den tredje och sista satte via en elektromagnet igång pendeln som strax innan hade stannats för hand.
Tidssignalen var främst avsedd att ge fartyg tidsbestämningar för navigeringen men den användes också för att kontrollera och justera Fröken Ur. 1925 började tidssignalen sändas ut i Sveriges Radio varje dag några minuter strax före 13.00.Signalen kom från den tyska radiostationen Nauen.I och med Nazitysklands sammanbrott 1945 upphörde signalen från Nauen och Fröken Ur fick träda in som ersättare. Fröken Ur var emellertid inte tillräckligt exakt och en ny tidssignal började användas i oktober 1945. Den blev svensk referenssignal och sändes från Telegrafverkets radiokontrollstation i Enköping. 1993 upphörde tidssignalen att sändas i radio.
Redan 1916 kunde man få rätt tid av telefonisterna på Förmedlingsbyrån. Det kostade tio öre och var Telegrafverkets första tjänst. Telefonisterna meddelade tiden från en klocka på väggen i telefonsalen. Det var ett precisionskrävande arbete och telefonisterna orkade sällan prata längre än tio minuter i taget. Under den tiden hann de läsa upp 180 sifferkombinationer. Klockan styrdes via elektriska impulser från en huvudanläggning vid Stockholms Observatorium.
Den 6 oktober 1934 installerades en maskin för tidgivning över telefon, populärt kallad Fröken Ur. Till den kunde vem som helst ringa för att höra tiden när som helst på dygnet. Liknande apparater hade redan installerats i Rom, Paris och Warszawa. I talmaskinen har själva tidsmeddelandet delats upp i timme, minut och sekund. Maskinen har 24 olika ord för timmarna, 60 för minuterna och 6 för varje tiotals sekund. Orden är inlästa på sex roterande skivor som avläses med ljus och fotocell. Orden sätts ihop automatiskt till en sammanhängande tidsuppgift.
Den korta tonstöten, populärt kallad Fröken Urs hicka, tillkom första maj 1943 eftersom Rikets allmänna kartverk krävde exakt sekundans i sina mätningar. Pipet är en tiondels sekund långt. Samma månad 1934 ordnades en förbindelselänk mellan tidgivningsmaskinen och rundradion i Sverige. Därefter sändes Fröken Ur flera gånger om dagen per radio över hela landet. Till en början var det bara Stockholm som hade tillgång till den talande klockan på telefonnummer 23 00 00 men snart kunde även Göteborg och Malmö med omgivningar få "rätt tid".
Den första utrustningen byttes ut 1968 och samtidigt fick man ett enda nummer gemensamt för hela landet, 90 510. Fröken Ur fick också en ny röst; Ebba Beckman. Hon lånade ut sin röst från 1968 fram till 2000. Eva Ulvby var den första Fröken Ur, 1934-1956 och däremellan kom Berit Hofling, 1956-1968. Anläggningen bestod av två identiska maskiner och gemensam kontrollenhet. Båda var igång samtidigt men en fungerade som reservmaskin. Även 1968 års maskin var konstruerad av LM Ericsson och orden för timma, minut och sekund var magnetiskt lagrade.
Den 8 mars 2000 fick Fröken Ur ny röst igen. Samtidigt flyttade hon från Telias lokaler i Stockholm till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut i Borås. Flyttningen innebar att den tid som ges av Fröken Ur blir direkt kopplad till de atomur som tillsammans upprätthåller den nationella tidsskalan i Sverige. Den gamla bandspelaren som varit i drift sedan 1968 har ersatts av ett nytt datoriserat system. Nya Fröken Ur anger, förutom timma, minut och var tionde sekund, även dag, månad och år vid bestämda tillfällen och dessutom sommartid och normaltid.
För Fröken Ur:s vidare öden, se Sveriges Tekniska Forskningsinstituts hemsida, www.sp.se
.
Senast uppdaterad: 2010-03-02
Tekniska museet | Museivägen 7, Box 27842, 115 93 Stockholm | Tel: 08-450 56 00 | Fax: 08-450 56 01 | info@tekniskamuseet.se | Om webbplatsen